Bilder från Köpenhamn

Ibland får jag lite hemlängtan, och då menar jag att jag längtar hem till Danmark. Jag har bott i Sverige länge och känner mig hemma här, men en del av mitt hjärta kommer alltid att vara reserverad för Danmark. Titta bara vilken vacker huvudstad vi har!

https://www.youtube.com/watch?v=e_h6851nqfw

Min svenska familj

Jag är väldigt glad över att Adams släkt har tagit emot mig med så öppna armar. Min släkt bor ju i Danmark, och även om det ligger nära Sverige så är det ju ändå en bit, och det är inte så att man enkelt kan åka över på en kopp kaffe om man skulle känna för det. Därför är jag väldigt glad att jag numera också har en svensk släkt som ser mig som en i familjen. Igår var vi på födelsedagskalas då Adams yngsta syster Jonna fyllde 13 år. Jonna är sladdisen och minstingen i Adams familj och nu har hon alltså blivit tonåring. När jag och Adam träffades var hon bara fyra år. Det är otroligt vad fort tiden går…

Jonna är ett stort fan av artisten Zara Larsson som ju slog igenom som 11-åring då hon vann Talang år 2008. Hon har verkligen fått en lysande karriär, och förutom att hon gör bra musik (det tycker faktiskt jag också) så har hon också blivit uppmärksammad för sina feministiska åsikter då hon bland annat postade en bild på Instagram där hon hade trätt en kondom på hela underbenet och gav en känga till killar som säger att de inte vill använda kondom på grund av storleken på deras ”verktyg”.

Zara verkar vara en härlig tjej med fötterna på jorden och ett moget tänk trots sin ringa ålder (17 år), och det känns som en bra förebild att ha för Jonna. Gudarna ska veta att det är svårt att vara ung tjej idag, eller ung över huvud taget. Hur som helst så köpte jag och Adam löshår i present till Jonna, för vi hittade nämligen Zara Larsson-löshår på sidan www.loshar-online.se, och Jonna har pratat om att hon skulle vilja ha lika långt och fint hår som Zara. Det var en väldigt uppskattad present, och nu slipper hon vänta på att hennes egna hår ska växa ut!

Ett stimulerande yrke

Vindkraftverk är definitivt (en del) av framtiden när det kommer till elproduktion, något som gör mig lite extra stolt över mitt yrkesområde. Jag känner att jag rent konkret bidrar till att göra världen lite bättre. Än så länge står vindkraft bara för en mycket liten del av den svenska elproduktionen, men andelen växer och den nyaste generationen vindkraftverk lovar mycket gott. De fungerar betydligt mer effektivt och är mindre beroende av vindens riktning för att generera el. Stimulerande, och innebär att jag måste sätta mig in i en massa ny spännande teknologi. Att vara vindkraftstekniker är lite som att vara läkare – det krävs att man hela tiden fortbildar sig, för mycket av ens kunskap kan bli föråldrad snabbt. Många skulle säkert tycka det är jobbigt, men vi andra anser det vara spännande och stimulerande.

Skötseln av vindkraftverk innehåller många olika delar varav en del inte har direkt med själva vindkraftverken att göra, som att det krävs ett säkerhetsområde runt dem, ett inhägnat sådant. Det är dock öppet för många olika tolkningar eftersom det är upp till operatören att avgöra vad som är ett tillräckligt stort skyddsområde. Det varierar beroende på vilken typ av vindkraftverk det är och dess storlek. Som vindkraftstekniker är det ofta mitt jobb att rekommendera vad som är den optimala skyddszonen, något som kan vara riktigt svårt, men det måste ju också göras. Sedan är det upp till ägaren att inhägna området, till exempel med ett stängsel från Sandöporten.

Detta är bara några av anledningarna till att jag älskar mitt jobb och inte skulle byta för allt smör i Småland. Visst har jag sämre dagar på jobbet ibland, men på det stora hela ångrar jag inte alls att jag flyttade till Sverige och blev vindkraftstekniker, även om jag ursprungligen trodde att jag skulle åka hem igen efter avslutad utbildning.