En liten mjuk buddha med vassa tänder

Jag skrev för ett tag sedan att varken jag eller Adam är några hundmänniskor och att det inte lockade oss att skaffa hund, men det är nästan så att jag är beredd att ändra mig. Nu kommer vi inte att skaffa någon hund, det är jag hyfsat säker på, men jag kunde ändå inte låta bli att bli lite sugen när vi i helgen åt middag hos våra vänner som nyligen har skaffat en golden retriever. Oj, oj, oj vad söt den var! En tjock och mjuk liten varelse som inte hade någon som helst styr på ben och kropp. Han bara yrde runt och var glad hela tiden. Buddha heter han förresten, och det är ett passande namn om man ser till kroppsformen. Fast alla valpar är ju mer eller mindre knubbiga, det växer han snart i.

golden retriver

Tänder hade han också, och riktigt vassa sådana. Valptänder är tydligen mycket vassare än de permanenta tänderna som kommer sedan. Jag hade faktiskt inte ens en aning om att valpar tappar tänder, precis som barn. Vi hade med oss en liten present till yrvädret också, eller snarare till matte och husse då det var en bok som handlar om apportering. Golden retrievers är ju apporterande hundar, så vi tänkte att de skulle få en bok som passar rasen. Vi hittade den på apporteringtillvardagochfest.se där man för övrigt kan läsa en hel del om just apportering.

Så, ja, en hund känns ju faktiskt lite lockande måste jag erkänna, men just nu håller vi på att dyka in i adoptionsprocessen och den kommer att kräva en hel del energi. Det tar tid att adoptera, och det är dyrt, så någon hund blir det troligtvis inte. Kanske senare i livet. Vem vet! Men just nu har vi som sagt fokus på ett annat håll och det är både spännande och lite läskigt. Mer om det en annan gång.